Papperstidningen träder fram, träder in

Läser DN, vänner ni som har DN – sidan 14-15 i Kulturen. Detta uppslag med Johnny Depp, super! – En papperstidning är en papperstidning – denna överblick, foton som beskriver rollkaraktärer upptill, nedtill faktaremsan med kopplingar till andra som ”hjälpt” till i hans karriär. Å så i mitten – helbild på Johnny och en stor artikel. Toppen. KAn bara instämma i det som Maria Schottenius på sidan 4 säger – ”När papperstidningen griper in” – ang Politikens publicering av den danske sodaldatens bok.

Vi ser det dagligen – fula bilder

Så var det dags igen. Dags för fula bilder i våra dagstidningar.
Men varför blir det så fult när tryckerierna kan trycka så snyggt?

1, Bilden är för dålig från början. Håller egentligen inte för kommersiell publicering.
2, Bildbehandlingen är inte professionell. Det är viktig yrkeskunskap att göra bra bilder. Många har inte den kunskapen.
3, Bildbehandlingen är professionellt utfört men man tar inte hänsyn till att olika bilder kräver olika behandling.
4, Bildbehandlingen är professionell… men man tummar på vissa grundregler för att försöka rädda en, från början, lite för dålig bild.

1A – Var noga med att instruera fotografen. Skapa en bildpolicy. ”vi vill ha bilder som…” Välj bort bilder som inte håller. Håller inte bilden så ta inte in den i produktion.
2A  – Lär er att göra bra bildbehandling – det finns bra kurser och mycket samlad erfarenhet.
3A – Var noga när ni bedömer bilder – det är viktigt att inte generalisera. Vad i bilden är viktigt?! Vad ska framhävas? Hur ska bilden beskäras? Vad i bilden behöver skärpas upp?
4A – Våga säga ifrån. ”Tyvärr herr fotograf” ” denna bild håller inte” ”man kan inte öka färgmängden så mycket” …

Orka

Det är jobbigt att jobba! – Jo det är sant. Det är jobbigt att göra bra bilder. Det är ännu jobbigare att göra det när man inte kan. Men vad blir då följden av denna okunskap/oork ( Nalle Puh ord). Jo resultatet blir att folk slutar titta på bilder i dagspress. Dagspress tappar i trovärdighet. ”gud vad fult” ”ser han verkligen ut så där?” -

Skärp er! – Och sluta att generellt skärpa hela bilder i Photoshop – lägg skärpa där det behövs! Mät bilderna med verktygen som finns att tillgå. Ta reda på vilka värden som hudtoner, svenska flaggan, falurödfärg, löfbergslila, skogsgrönt, solgult brukar ha och justera in bildena efter detta.

Typografborg

Spända uttryck ger osäkra signaler

Naturligt med rynkor

Igår såg jag ett program på ettan eller tvåan i TV. Ett prograam om en journalist som skulle undersöka sitt eget förhållande till skönhetsoperationer. Hon tyckte, i ett inledande skede, att ”jag kommer aldrig att lägga mig under kniven” de var en av de övertygelser hon hade. Ju längre programmet fortskred desto längre drev hon från sin egen övertygelse.

Jag tillhör den gruppen av människor som tycker att skönhetsoperationer gör människor; fula, omännskliga, otydliga, fixerade… jo det finns säkert mycket mer – men detta tycker jag är det värsta sakerna.

Om en person som pratar inte kan röra på sin överläpp, på grund av en skönhetsoperation, så är det direkt handikappade. Om pannan är så slät och inte en rynka syns är det både svårt att uttrycka och att se uttryck; förvåning, ängsla, ilska, bekymmer m.m.

Ett av de största problemen, tycker jag, är att de människor som blir opererade får ett annat sätt att se på skönhet, vad som är fint, normalt. Det är just normen som förändras. En kvinna i den panel som skulle bedömma den kvinnliga journalist, som jag skriver om ovan ,tyckte att de förädnringar i journalistens ansike var av godo ”fint gjorda” ”inte märkes alls” ” inte var konstgjorda” ?? själv var hon opererad i ansikten och såg mycket konstig ut – överläppen stod ut, pannan var stel, huden stretade över kindknotorna.

Henns norm hade förändrats. Hon tyckte det konstlande var norm och att det var vackert.

Rynkor är vackra. Rynkor ger möjlighet till uttryck. Om vi inte ser hur andra människor utrycker sig, hur ska vi då tolka olika saker. ”jo jag är glad” säger någon men ansikten ser ledsamt ut. ”jag är bekymrad”  – hur då – du uttrycker inte det.

/ Typografborg

Att brinna utan att brinna upp

Ljus som lyser starkt

Visst ska vi vara passionerade av våra arbeten. Vi ska bara älska att komma dit en måndagsmorgon. Hej hopp! Här är jag. Härligt med måndag!!

Det är lättare att gå till jobbet när man har ett stimulerande och intressant arbete. Man kan lägga ner mycket av sig själv då. Men man får se upp så att man inte brinner så snabbt och varmt att man brinner upp.

Många människor har upplevt att de jobbat så mycket att de gått in i väggen. Deras låga var så stark att hela själen fattade eld nu är det så känsliga för stress att minsta lilla påverkan kan var för stark. Är det för att kroppen skyddar sig..? Om man gör det igen kanske man går under? Kan kroppen hjälpa oss att överleva?

/ Typografborg

Falkevik i lärartagen hos TU

Björn Falkevik försöker lära mig lite om ljud och rörlig bild.

Livet som vi minns det

Lördag morgon. Kaffe med macka. DN.

Katterna i huset hälsar på när jag läser tidningen. Möjligen är katterna våra nya läsare..? Eller inte. Jocke, en av katterna, gillar att sitta på tidningen och få lite klapp. Det är ju trevligt med sällskap. Och vi sitter sådär en stund. Men så vill jag läsa mera än Jocke och han lämnar mig och min tidning.

Det finns två saker som jag fastnar på i dagens DN. Den ena gör mig arg den andra lite eftertanksam och ledsen…

I minnesorden i en dödsruna står det – ”Så länge vi minns finns du”. Vilka bra ord. Så precist! För det just så det är, tycker jag, att så länge vi minns så finns det som gått bort. Det är starka ord. De ställer krav på de efterlevande.

 

Snälla låt oss slippa höra mistlurar ljuda och varna för nytt Tjernobyl.

 Det andra som jag läser i DN som gör mig arg är ett svek. Ett svek av Maud Olofssson. Hon sviker många. Hon sviker när hon gör upp med sina borgerliga kollegor om kärnkraften. Hon sviker mig. Hon sviker sina väljare. De i hennes parti som just gått med och arbetat så engagerat under många år med ett aktivt kärnkraftsmotstånd blir nu väldigt vilsna. Länk till artikel i DN.

Många andra jublar, såsom kärnkraftsindustrin, borgerliga kollegor ”historisk överrenskommelse” säger en. Våga vara ledare, säger en annan. Men många är vi som tycker att detta kan innebära ett stort steg bakåt för alternativen. Vindkraft och andra förnyelsebara alternativ.

Kan makten vara så kär? Kan makten berusa till den grad att man sviker i så viktiga frågor. Hon flyger högt centerpartiledaren. Akta sig så att hon inte sveder vingarna på kärnkraftshärden. Det svider nog minst  lika mycket som den kritik från vissa partidistrikt  dessa dagar.

/Typograborg

Döp så det sa plupp

Tåget rullar in mot centralen. Det är en kö av tåg. Vi får vänta någon minut.
Riddarfjärden ligger mörk och kall. Några Viggar simmar omkring och dyker då och då ner i vattnet på jakt efter föda (antar jag..).
Några kvinnor som sitter på raden framför mig ropar till förtjust när de kommer upp igen eller när de dyker i.
Oj! Upsan. Nu dök han igen!

Visst blir mornar mycket trevligare efter en sådan upplevelse.
Några morgonpigga viggar och många trötta resenärer drar på smilbanden.

Blir vi mindre?

Människor har utvecklats i många hundra tusen år. Dvs- från att vi var andra varelser än de som idag sitter på fik och äter semlor. Vi har varit mindre, vi har varit encelliga amöbor…
Men nu är vi ca 1,70-1,90 – och väger ca 70-110 kg. Våra fötter är från 36-47 och vi har 6-10 i handstorlek.

Vart vill jag komma? Jo att vi är en viss storlek. Kort och gott. Men denna storlek passar inte in.

De passar inte in på bussar och i flygplan. Stolarna står för tätt. Sätena är felplacerade. Men, hur kan det vara på detta sättet? Vilka är det som placerar säten på bussar och flygplan..? Några som är uppvuxna på 5000 talet före Kristus? Var har de inhämtat sin kunskap om människors kroppar?

Våra händer och fingrar. Vår fingrar är för stora för små mobiltelefoner. Jo det är sant. Knapparna är så små att de passar bäst att hanteras av barn i 3-4 års åldern. Återigen, vem har gjort dessa mobiler? Har de inte ögon att se med? Tänkte de ” men kanske att deras fingar anpassar sig” ” om vi hela tiden gör så små knappar så kanske deras fingrar krymper”? Måste ha varit något sådant för annars förstår jag inte hur de envisas med att ta fram nya modeller med allt mindre knappar.

Vad händer om avståndet till sätet framför är lagom långt? Så lagom att man får rum med benen utan att konstra och kneppra. Och om knapparna på mobilen är lagom stora för våra fingrar. Kommer då våra fingrar och ben fortsätta växa okontrollerbart i all framtid. Är detta nånting som mobiltelefonfabrikanterna och sätesplacerarna försöker att hindra.

De kanske gör en samhällstjänst? De kanske har en plan: om människor söker sig partner för att deras barn ska ha korta ben och små fingrar… dvs. när man träffar sin hjärtas dam på krogen så är det små händer och korta ben man ska kika efter. Likadant för kvinnor. Långa karlar med stora händer göra sig icke besvär. Nä kort och krumt är modellen.

Lycka till med raggen under 2009.

/ Typografborg

Skärpa gör människor skrynkligare

Har ni sett vad tydligt skäggstubb och rynkor syns i dagspress? Hör ni till dom som reflekterar över hur hårstrån kan framträda så tydligt?

Skärpa, mera skärpa, oskarp mask m.m. Dvs. Photohop. Bilder i dagspress behandlas med Photoshop. Det är ett bildbehandlingsprogram där man kan göra mycket saker med bilder. Det går att förvränga färg, flytta ögon, förstora upp en näsa, ta bort en rynka. Ja nästan allt kan man få till.

Ett problem som kan uppstå med bilder i dagspress är att de blir lite platta. För lite kontrast. Det är då man ofta tar till mera skärpa. Ofta då med skärpa över hela bilden. Det är då som skäggstubb blir mera synlig och det är då som dubbelhakorna framträder allt tydligare.

Men det går att lägga skärpa manuellt och att göra det på ett snyggt sätt. Om man väljer ut var man vill lägga skärpan så blir det mycket bättre.

Saker som man kan skärpa upp; Hår, ögonbryn och ögonfransar och ögon. Mun. Händer och tänder. Detaljer i klädsel.

Men nu kanske vän av ordning säger; men det blir ju jobbigt! Det innebär lite längre tid och en högre arbetsinsats. Jo det stämmer. Det är jobbigt att jobba. Och det krävs kunskap för att hantera bilder i Photohop.

Men om man orkar jobba. Om man lägger ner lite längre tid. Om man gör detta så slipper läsaren av dagstidningar leva i tron att alla människor har två dagars skäggstubb och att alla människor är rynkiga.

Vill ni lära er mera om bilder och Photoshop?

Länk 1, länk 2, länk 3, länk 4.

Må skärpan vara med er!

/ Typografborg

Klösande damer och skällande herrar

Jag hamnade i kön utanför ett varuhus i söndagsmorse. Ett varuhus för allehanda saker till våra husdjur.
Min fru hade läst att om man handlade för minst 200 kronor så fick man med en säck med kattmat för 500 kronor på köpet.
Det låter välan bra?! Var/vad är haken tänker ni? – jo det är bara de tio första kunderna som erbjudandet gäller. De tio första som ska ha hundmat resp kattmat. Det är alltså upplagt för gruff, trängsel, klös och skäll.

På lördagsmorgonen hade min fru genomfört samma heroiska handling. Köat. Sprungit. Klöst och skällt. Så nu var det min tur. Det måste sägas. Inom detta område så är min fru hästlängder före. Jo hon kan nog tycka att det är en viss sport. – jag ser inte det sportsliga i det hela.

Okey till ordningen, klockan är strax för 10.00. Det är söndag morgon på en parkering i en förort till Stockholm. Det är kallt. Folk står i kö. De står och gör upp planer. Jag kan höra att ” om du springer så så tar jag plats i kön i kassan….” Va! Ska man ha en strategi? Jag skulle ju bara komma och handla och få lite bonus. Men så lätt ska det inte vara. Nu går min puls upp betydligt.

Nu ser vi i kön hur personalen kommer och börjar låsa upp gallret bakom skyltfönster och dörrar. Hon går fram och tillbaka och lirkar med nycklar. Det vill sig inte riktigt. Nu så äntligen. Gallret rasslar upp och entrédörrarna glider isär. Oj vad brådis alla fick.

Vad sa frun ” ta kattsand för 199:- och en lite säck med mat för 19:- och sedan direktt mot kassan” – men var finns allt. spring , spring, längst in i butiken finns det kattsand. Ett raskt grepp om 10 kr kattsand och med språng mot kassan. Attans! Nu hade jag nästan glömt en liten på kattmat. Bort till en annan disk och åter mot kassan.

Nu ser jag säkert ut som om jag hade vunnit på Lotto. Så stolt och nöjd med allt i min hand. Expediten frågor om jag ska ha hund eller kattmat som bonus. Katt, säger jag lugnt. Jag får två stycken 5 kg säckar med kattmat som jag stolt vandrar ut till bilen med. Hustrun möter upp. Men fel. Det är fel kattmat. Det skall vara för kittens och den maten jag fått tag på var för stora katter. Oj. Ska jag in i häxkitteln nu igen?

Efter diverse prata med henne i kassan har allt rett ut sig. Jag får min 10 kg säck med rät sorts kattmat och friden lägrar sig.

Man kan bara konstatera att; det vissa anser som sport anser andra som det hemskaste de måste igenom. Kanske var detta ett mandomsprov? Att rusa omkring i en husdjurs butik. 100 meters lopp med 10 kg kattsand i tävlan med andra.

Vad gör ni andra på söndagsmornar?

/ Typografborg